dagarna.. dom bara går. jag hinner inte ens reflektera över dom innan de är över. hinner inte ens förstå
att de är här ibland. försöker liksom sätta situationer i sina sammanhang men det går inte så bra & då
känns det lättast att bara försvinna en stund, fast jag kanske vill den exakta motsatsen mot att försvinna.
jag vet inte? vet bara att jag skulle behöva landa lite iallafall.

ikväll är en såndär kväll då jag inte kan sova även fast jag är jättetrött. inte för att jag har försökt, men jag
vet det liksom redan. finns alldeles för mycket tankar som vägrar släppa taget. så istället sitter jag ihopkurad
med täcket & spike hemma i soffan, med bruno mars - just the way you are i högtalarna, fönstret står öppet
och egentligen vill jag nog bara sitta här, hela natten, och titta ut. även fast man inte ser speciellt mycket från
mitt fönster. bara över till de andra husen på andra sidan av gatan & sjukhus taket ungefär. men ändå.