förvirras av det självklara lika mycket nu som då. & det krävdes precis lika lite som
alltid för att jag skulle tappa allt som höll mig på plats, & poff så var jag ngr år tillbaka
i tiden igen. jag förstår inte själv hur ont det kan göra ibland, men helt plötsligt står tiden
still och jag liksom tappar andan.

vi vet att elden bränner oss,
men ändå kan vi inte sluta leka med den.